Dilemma

Dilemma

Inläggav Susanne » tor nov 23, 2017 1:29 pm

Hur skulle ni hantera det om det kom en ridelev med sin häst till en lektion som ni håller, och det är helt uppenbart att det är ett oproportionerligt ekipage? Att ryttaren tex väger betydligt mer än de rekommenderade 20% av hästens vikt tex. Och kanske denna ryttare också är jämförelsevis lång för hästen...

Eller om det är uppenbart att hästen har en utrustning som inte är lämplig för ändamålet (tex utbildninsståndpunkt eller helt enkelt tillpassning)?

Eller om eleven (eller en random hästägare som kanske inte ens är en elev till er) säger att deras häst har en rörelsestörning, men du kan konstatera att hästen har smärtpunkter som kan förklara den "rörelsestörning" som ägaren väljer att se?

Svara gärna på alla tre frågor. Det är alla exempel tagna ur verkligheten, och jag har hanterat dem på olika sätt genom åren men några av dem har aktualiserats på sistone.
Susanne
 
Inlägg: 3111
Blev medlem: sön apr 06, 2008 9:19 pm

Re: Dilemma

Inläggav AnnaC » tor nov 23, 2017 2:39 pm

Nu kan jag ju bara svara som elev, eftersom jag inte ar tranare!

Om jag kom som elev och uppenbart var for tung/lang for hasten, sa skulle jag forvanta mig att tranaren pa nagot trevligt satt forde det pa tal. Om hasten faktiskt ar stark nog och det inte fysiskt ar ett problem for den, bara att tranaren ogillar lang person pa liten hast, daremot, da ar det val inte mycket hen kan gora at det, annat an att diskutera det. Men helt klart vantar jag mig att tranaren ska ta upp problem och ar detta ett problem, sa kan man ju iaf prata om det?

Vad galler utrustning - ar den fel eller olamplig sa ska tranaren givetvis hjalpa eleven att ratta till eller byta till nagot som ar lampligt. T.ex. hade jag hackamore pa Jacinto nar jag borjade ta lektioner med min nya tranare i varas, och hon fragade om jag hade provat bett - sa det var ju ett bra satt att borja. Givetvis fattade jag att hon tyckte att jag skulle prova bett, och det var jag for ovrigt inne pa sjalv, sa da kunde vi diskutera vilken typ av bett och sen hur det hade gatt och gick med den nya betslingen. Dar ser jag inget problem.

Vet inte vad 'rorelsestorning' ar - om hasten ar halt eller har ont, ska val tranaren kunna papeka det? Pa ett trevligt satt, man kan ju borja med att FRAGA eleven vad de menar osv, man behover ju inte klampa in och saga att de ar pantade och det ar uppenbart att hasten har ont (for det ar kanske inte uppenbart for eleven).

Jag, som elev, ser faktiskt inget problem med nagot av dessa scenarion. Jag betalar professionella tranare for att de ska hjalpa mig, och om de inte kan undervisa mig i dressyr pga hasten har fel utrustning, har ont nanstans eller inte pallar med att bara mig, sa maste ju jag som elev fa veta det?

Vore intressant att veta hur du tanker och hur du hanterade dessa situationer, for jag gissar att du erfarit dettta (visste inte att du var tranare, forresten, maste missat nagot!).
AnnaC
 
Inlägg: 1769
Blev medlem: mån mar 31, 2008 9:11 pm

Re: Dilemma

Inläggav Susanne » fre nov 24, 2017 10:34 am

Tack AnnaC! Jag jobbade ju som instruktör i många år. På hyfsat basic nivå iofs, men det är ju oftast där folk behöver hjälp så det fanns behov av min kompetens. Jag slutade efter några år, och lade av helt för kanske 8 år sedan pga tidsbrist. Nu har jag fått frågan från ett par gamla elever om att ta upp detta igen, och när frågan kom från ridskolan så tvekade jag länge innan jag bestämde mig för att tacka ja. Det är ju roligt att undervisa! Och om jag kan sprida intresset för WE bland både ridskolans elever och privatryttare i trakten så ser jag nästan bara födelar med arrangemanget. Den enda nackdelen är väl att jag har för mycket i min agenda, men jag jobbar på att få ner belastningen på olika håll... :)

Nåja. Jag har inte stött på så många oproportinerliga ekipage faktiskt, men ett par stycken. Jag har personligen inga problem med långa ryttare på små hästar. Inom någon form av rimlig gräns såklart, men det är främst vikten jag ser som ett problem. Och både vikten och längden besvärar hästen olika mycket beroende på hur skicklig ryttaren är. Så - hittills har jag inte behövt prata desto mer om rimligheten i att en människa har ridit sin egen häst, utan det har räckt att vi har pratat om att det är bättre med korta och stärkande pass än med långa tex. Men alla jag pratat med har ju varit ganska fundersamma själva, och frågat mig om jag tycker att det är något problem. Men de gånger som det dyker upp problem så beror det ju oftast på att ryttaren själv är ganska omedveten eller rent av förnekande själv. Det är känsligt att prata om människors vikt, och om någon blir för tung för sin egen häst (eller väljer att köpa en häst som helt uppenbart är för liten för att bära dem) så tycker åtminstone jag att det är svårt att föra fram på ett sätt som både går fram (når igenom förnekelsen) och inte är kränkande.

Angående utrustningen så har jag oftast inte lagt mig i frågan om hur sadeln sitter, om man skall ha sadel eller vilken typ av sadel man skall ha. Det är helt upp till ryttaren tycker jag. Däremot har jag oftast mer åsikter om vad man väljer att sätta i hästens mun. Jag tycker att för många ryttare väljer att dölja sina brister genom att "betsla upp" hästen. Såklart att den går med krökt hals med stångbett, men har den inte kroppen med sig gör det liksom ingen nytta vilket jag förklarar. Om hästen kastar upp huvudet i varje förhållning på tvådelat tränsbett förklarar jag vad jag tror det beror på och rekommenderar dem att prova tredelat eller odelat. Jag berättar vilka problem jag ser i hästen som de inte riktigt kommer åt med den bestling de har och då kan vi ha en dialog kring hur olika bett inverkar (jag inkluderar bettlösa alternativ i "bett" även om jag oftast inte använder dem själv) och jag kan föreslå alternativ. Den dialogen tycker jag är enklast.

Jag har ingen negativ inställning till något bett rent generellt (eller jo, pessoabett och andra hissbett tycker jag att vi kan smälta ner och göra nyttiga saker av istället!), men jag vill gärna se att hästen kan jobba bra henom hela kroppen på en enkel betsling innan vi går in på andra bett. Och i slutänden handlar det om att det krävs en hel del av en ryttare att få en häst att jobba korrekt med tränsbett. Men om man inte kan det så kommer man sannolikt inte att få den att jobba korrekt med en annan betsling heller. För många år sedan befann jag mig i en "ridvärld" där stångbett på hästen var en självklarhet och mycket status. Det har gjort att jag numera är väldigt skeptisk till stångbett. Kanske lite för skeptiskt ibland.,? ;)

Angående hälta, rörelsestörning och smärta så används uttrycket rörelsestörning för en häst som ser halt ut men där man inte kan hitta någon smärta som förklarar hältan, och där hästen inte visar på smärta eller obehag varken vid arbete eller vid undersökning. I de fall en veterinär intygar att hästen har en rörelsestörning är jag ok med det. Men just nu har jag ett fall i "närheten" där hästen är halt, men ägaren hävdar rörelsestörning (utan att ha involverat veterinär) och rider vidare på hästen. Jag fick tillfälle att se ett ridpass med en annan ryttare och fick även tillfälle att klämma lite över ryggen på hästen efter passet och kunde konstatera att musklerna på ena sidan av ländryggen är hårdare än på den andra och att de gör ont. Hade jag kunnat hade jag hjälpt hästen själv, men jag har tyvärr inte "verktygen" för att göra det. Personen ifråga är inte elev till mig, och ber inte om mina synpunkter (vill nog inte riktigt ha dem även om vi inte är ovänner). Och här tycker jag att det är väldigt svårt att veta hur jag skall agera.

Hade det varit en elev till mig hade jag (som jag gör när jag ser en orenhet i en häst) föreslagit att vi skulle göra gymnastiserande arbete i skritt ett tag framöver och att vedebörande skulle kontakta veterinär eller equiterapeut (skrittgymnastik gör man såklart inte om hältan är tydlig även i skritt, men hade det varit så tydligt så hade de knappast kommit till lektionen). Just när det gäller muskulära problem tycker jag att equiterapeuterna många gånger är överlägsna veterinärerna som är bättre på sår, senskador, ledhältor o andra skador. Sen hade jag följt upp dem vid kommande pass (och gärna med någon koll där emellan också) för att se hur det går.

Ungefär så... Jag tycker att det är svårt. Åtminstone ibland är det vädligt svårt. Fast andra gånger lättare än väntat också såklart. Det är därför det är så intressant att höra hur andra tänker! :)
Susanne
 
Inlägg: 3111
Blev medlem: sön apr 06, 2008 9:19 pm

Re: Dilemma

Inläggav AnnaC » fre nov 24, 2017 10:56 am

Om personen inte ar elev till dig, och inte riktigt vill ha dina synpunkter, sa tycker jag nog du far lata bli att uttrycka dem! Visst, jag forstar att du oroar dig over hasten, men du far ta och forsoka lagga det at sidan och hoppas att hen fixar problemen sjalv. Att komma och vara (som det kanske ter sig for agaren) besserwisser och lagga sig i, kommer nog bara leda till att agaren tycker du ar irriterande och om hen inte har planer att involvera veterinar eller nan alternativare, sa kommer inte dina (irriterande/oonskade) asikter leda till det. Sa i det faller tycker iaf jag du ska halla dig undan.

Ok, da fattar jag ang. rorelesestorning. Visst, en del hastar ror sig pa ett visst satt, men det ar ju inte samma som halta/smarta. Om eleven vagrar tro att det du tycker ar en halta, som du ar saker pa behover undersokas av veterinar, ar nagot att bry sig om, sa far du val fortsatta att pusha for undersokning och leder det ingen vart far du val 'saga upp' eleven? Vad mer kan man gora liksom? Om det AR nagot allvarligt, sa lar det ju bli varre med tiden, och till slut far val agaren inse att nagon atgard kravs?

Nu later jag val hard, men man KAN liksom inte agna sitt liv at att involvera sig och lagga sig i, dar ens asikter inte ar onskvarda.

Verkar bara vara du och jag har f.n., Susanne! :)
AnnaC
 
Inlägg: 1769
Blev medlem: mån mar 31, 2008 9:11 pm

Re: Dilemma

Inläggav warg » fre nov 24, 2017 11:24 am

Jag är rätt pragmatisk - ser det ut att funka? Mår hästen dåligt? Jag vill inte trycka på eleverna mina preferenser, men kan diskutera saker som kan ge resultat på olika sätt. Hästar som är orena påpekar jag givetvis. Sen är det upp till ryttaren att hantera det. Frågar de mig rekommenderar jag troligen veterinär. Jag personligen skrittarbetar inte en häst som är oren i trav även om den är ren i skritt. Det finns ju så mycket som kan yttra sig på andra sätt än hälta också, så ser jag en förändring hos en häst diskuterar jag det med ryttaren - självklart med utgångspunkten att den själv får bestämma hur den vill hantera det vidare.
warg
 
Inlägg: 3158
Blev medlem: tis jul 28, 2009 3:09 pm


Återgå till Ryttarfiket

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Bing [Bot], Google [Bot], Susanne och 7 gäster